leif.jpg
The Rock. Leif Andersson är en av klubbens största kämpar. Han har under årens lopp samlat på sig mycket erfarenhet som han på dessa sidor kommer att delge dig som besökare.

Leif's hörna

Att bli en bra armbrytare!

==========
2010-03-15
==========

 

Mentalträning

 

-         Vad är mentalträning, vad menas ?

-         När jag började träna, tyckte jag att allt sådant var hokus – pokus, ligga på knä och kyssa golv….Gå in i sig själv m.m.

 

Den förste som använde sig av mentalträning långt före vi andra visste vad det handlade om var Cassius Clay…hans gapande och skryt kallades då på 70- talet för ”antidoping”..

Det funkade för honom som doping utan kemikalier…

 

En av hans metoder förutom målbeskrivande skryt och klurig poesi. Var att han spelade in sig själv på band, där han hela tiden upprepade hur bra han var , hur elegant han boxas, hur smart han rörde sig m.m. där ingick också de bevingade orden ”I dans like a butterfly and sting like a bee”….

 

Detta band spelades hela natten, han sov alltså till sin egen röst som lugnt intalade att ingen i hela världen hade något att hämta i boxningsringen mot Cassius Clay….Mannen som senare blev mer känd som Muhammed Ali…

 

Hans hemgjorda och skrattretande metod kallas nu för ”målstyrning-målfixering” med andra ord Mentalträning….

 

Många idrottspsykologer har med åren blivit rika på att hålla kurser och skriva böcker i detta ämne….

 

Men det mentala är svårare att lära sig och svårare att träna än muskler och teknik…..

 

Alla idrottare känner någon gång tvivel på sin förmåga.

 

Detta tvivel skiljer segraren från förloraren….

 

Den som rätt kan fokusera och känna trygghet i en kamp mot en lika bra motståndare vinner.

Ett annat ord för bra mentala förberedelser kan kallas ”formtopp”…

 

Formtoppen framkallas  av mental och fysisk rätt komponerad träning !

 

Tro på vad du gör i alla lägen, även under vila, tvivla aldrig på att du tränar, äter , sover ”rätt”

Du måste själv ”VETA” inte tro att du tränar ultimat…

 

-Jag har haft förmånen att följa en del toppidrottare under mitt liv och sett vad mentalträning, mentalaförberedelser är värt och kan betyda…

 

-         Heidi tränar skithårt – men inför varje stor tävling laddar hon , kanske medvetet på samma vis varje gång det har gått bra.

-         Hon är noga med mat och sömn före tävling, hon går in i sig själv mer och mer, ett dygn före tävlig  är hon sur, tvär ja riktigt förbannat otrevlig….Då vet vi att hon vinner.

 

Förra året vann hon sitt 7:e VM, senare deltog hon i en proffstävling där hon slutade fyra .

Bara för att förberedelserna inte varit lika bra, hon tog tävlingen i en paus i sin mentala träning/uppladdning…

 

-         Fia förlorar nästan alltid sina rankingmatcher eller småtävlingar mot motståndare som hon före eller efter slår på ”stora tävlingar”….Man kallar sådana för tävlingsmänniskor utan att förstå den viktiga mentala förberedelsen….

-         Björn Ferry ändrade radikalt sin kost….vann OS guld .

 

Detta visar att mentalträning är lika viktig, kanske viktigare än ökad fysisk träning…

 

Varje idrottare MÅSTE hitta sin egen mentala väg/metod.

 

I vissa fall kan det vara så att ett tränarbyte  eller ”rätt tränare eller träningskompisar” kan vara den trigger som sätter igång det mentala tillstånd som krävs för seger…

 

-         En idrottare som säger  ”Jag skall göra mitt bästa”……..Vinner sällan.

-         En idrottare som säger ”Nu jävlar ska dom få se”………Vinner ofta .

 

Tänk positivt, var glad över träningsvärk, smärta är idrottens ständiga följeslagare så låt inte smärta ta över ditt psyke…….

 

Lär av Muhammed Ali, skit i kemikalier och dyra ”måste tillskott” använd din mentala styrka……….

 

Slavdrivarn på Luspen / Leif

 

==========
2009-03-12
==========

 

Är det farligt att träna?

 

Det snackas mycket om att "gå i väggen" eller "överträning, muskeliflamationer, senfästeinflamationer, muskelbristningar, ryggproblem mm"
Alla lägger skulden på "för hård träning"......

 

- Jag vill bena upp begreppen och ge er min bild av Träning kontra Smärta...

  - Att "gå i väggen".....Vem/vilka går i väggen?....Vilka blir övertränade?
  - Ytterst sällan rör det sig om vältränade idrottsutövare, även om det förekommer.(Per Olofsson och några andra få undantag)
  - Jag anser att detta problem är av psykologiskart, inte på grund av hård träning
  - Jag anser vidare att "överträning"....Ett modernt begrepp är av samma art...

 

Jag är tillräckligt gammal för att veta vad hårt kroppsarbete och stenhård träning innebär och hur det känns i kroppen...
Jag högg timmer åtta timmar varje dag i över femton år och tränade skivstång två kvällar i veckan. Klart som fan att man hade ont och ibland var rätt sliten......

 

Men jag hade jobbarkompisar som verkligen tränade HÅRT...Dom vet nog vad rejäl muskelvärk innebär.....

  - Lage Rönnholm spjutkastare i landslagsklass.... Högg timmer på rent ackord åtta timmar varje dag, samt elittränade fyra-sex pass i veckan (skit tung styrketräning han brukade värma upp med bänkpress 110 pannor på stången, samt grodhopp med samma vikter på skuldrorna)..... Eter sin friidrotts karriär började han med armbrytning där han som knappt 40 åring var Sveriges och nordens bästa brytare i 90-100 kiloklassen... (han ansåg att armbrytningsträningen var rena Rehabben)..... Lage har tyvärr slutat tävla i armbrytnig är nu 54 år, men han har ett eget gym hemma där han fortfarande tränar lika hårt som dom övrigt aktiva i klubben...... Han skulle när som helst kunna komma ner på klubben och slå ungtupparna med häpnad.... (klart att hans hårda tränig satt sina spår i leder och axlar, men han är definitivt i bättre form än många yngre män)....
  - Tage Lundin en annan huggarkompis. Skidskytt i landslaget. Deltog på två OS. Det första och hans bästa var i Squaw valley USA. Hans träningsdag började med att han åkte skidor 1-2 mil på morgonen till avverkningen ställde skidorna mot kojväggen och högg timmer åtta timmar, sen åkte han hem 1-2 mil...  Åt vilade och for sedan ut på ett hårt träningspass i skidspåren. Dag efter dag hela vintern, på sommaren bytte han bara skidor mot löpning och cykel..

 

Klart att dom var slitna ibland, men snack om överträning existerade inte.... Dom sade bara att dom tränat fel ibland....

 

Tage tävlade för övrigt i skidor och löpning långt upp i åren och ställde upp i många oldboys tävlingar även EM och VM långt över 70 års åldern.....

 

Det finns fler av dessa hårdingar i min bekantskapskrets, men Lage och Tage får representera alla.

  - muskelvärk och seninflamationer har drabbat alla dessa veteraner, men det ansågs då som något helt normalt.
  - Vi hade ett eget namn på fenomenet som ALLA grovjobbare och idrottsmän drabbades av tex. Sen inflammationer i handleden som kallades "vinn i han´len" ett mycket smärtsamt fenomen......
  - Men en huggare med "vinn i han´len" var ändå tvungen att jobba 8-10 timmar med yxa och såg....
  - Desperationen över smärtan var så stor att utanför kojan hade man en stubbe där man högg bort smärtan med en skarpslipad yxa....Ritualen gick till så att man lade sin hand på stubben och högg så nära som möjligt samtidigt som man uttalade eden "Vinn ur led i ved".....
  - Smärtan försvann så småningom till våren när kvist och bark blev upptinat och lättare att jobba med....Utan att dom visste var det en Rehabträning dom utförde..
  - Vid smärta sluta inte träna men gå ner i intensitet....

 

Det är ett liknande träningsupplägg jag försöker lägga upp till ungdomar (Självklart på betydligt lägre nivå än ovan)...Jag förespråkar kontinuerlig träning, men inte på för hög intensitet under långa tider...

 

Träningen i specialidrotten börjar jag med minst 12 veckor introduktionsträning börja lätt, öka sakta i intensitet, för att stärka sen och muskelfästen samt stärka mage och ryggmuskler.
För att denna metod skall fungera KRÄVS kontinuitet i träningen. Den funkar inte för dom som av lathet eller för att det känns i kroppen skolkar från träningspassen. ALL träning förorsakar mer eller mindre muskelvärk detta är naturligt. Men är skrämmande och förvånar många....

 

Efter 12 veckor (efter novemberlovet) börjar den tyngre träningen....har man inte kört kontinuerligt tidigare kommer dom att få ett h-vete. Även den tyngre träningen kräver kontinuitet
Sex pass i veckan i tre veckor tungt/Hårt. Därefter en vecka med lägre intensitet (lättare)
Detta för att undvika inflammationer...kontinuitet medför efter några sådana block en stigande styrkekurva ( används vid toppning av formen....)

 

Den andra metoden som tyvärr de flesta använder är body-metoden som kroppsbyggare använder.
Träna tungt/Hårt två pass i veckan....Få ont...vila....Träna...Få ont....Vila....Träna..
Detta ger "snygg kropp" men tappad kontinuitet ger flack styrkekurva.....

 

Jag förespråkar kontinuitet i träningen. Med två skittunga pass i veckan 90% R1
Samt fyra pass i veckan kontinuitetsträning/Rehabträning 60%R1...Detta tre till fyra veckor.
Därefter en vecka 70% R1 resp. 50% R1......

 

  - Vi borstar våra tänder två pass/dag alla dagar....Varför???
  - Jo för att behålla våra tänder till döden.....
  - Varför behandlar vi inte vår kropp på samma vis tex. 20 armhävningar och 20 sittupps två pass/dag 7 dagar/vecka?
  - Kontinuitet på en vettig nivå ger bra resultat
  - Ta tandborstning som ett ex. borstar man för hårt och länge nöter man emaljen och tandköttet blöder.....samma resultat får man om man hoppar över tandborstningen ett par dagar...........

 

Slutfrågan: Är träning farligt?

 

Svar: Ja.......Om man är rädd att få ont i kroppen

 

Vad är alternativet: ???

 

Leif "Slavdrivarn" Andersson: Träning och smärta tillhör livet!

 

==========
2008-10-14
==========

 

Hösten, nådens år, anno 2008-10-14

 

-Ja ett år till i specialidrotten har börjat och vi har nu kört det första hårda fyraveckors blocket samt haft en "vilovecka" med lätt träning.
Nu är vi på gång med block två.
8 elever planerar att åka ner på blockbrytet, så att vi får en kalibrering på hur vi ligger till (tror personligen att vi måste skruva upp ett par knäpp).

Årets ettor består av sexton hårda råämnen, nu börjar den svåra biten att härda dessa till blanka diamanter... Det gäller nu för nykomlingarna att bitaihop....

 

-Skolköterskan som testar alla specialidrottare berömmer vår träning,. Hon säger att alla som går specialidrotten har förbättrat sina ryggar ,leder samt både blivit lättare och byggt större muskelmassa än genomsnits eleven....Detta beröm är bland det finaste erkännande man kan få, det är i mina öron det ultimata beviset på att vår träning och näringslära är RÄTT....
Alla korpar som kraxat om att vi armbrytare tränar för ensidigt, får härmed hålla näbben......

 

-Vi är för närvarande 30 elever som tränar armbrytning, alla kör minst tre hårda pass/vecka, över hälften kör minst sex pass/vecka. Några elitsatsande kämpar kör åtta pass/vecka.....

 

-Trots den stora spridningen i gruppen går ALLA starkt framåt och når sina högt uppsatta individuella mål.....
-Trots den stora gruppen är sammanhållningen, stoltheten samt vi-känslan otroligt hög.....
-Det nya valspråket i gruppen är..."Smärta är en känsla, känslor lämnar vi hemma"

 

-Vi har fått sökand till skolan från toppbrytare i södra Sverige, men deras hemkommuner sätter käppar i hjulen genom att vägra betala ut inackorderings bidrag..... Armbrytning riskerar att saker som bl.a Utförsåkning kan komma bli en klassfråga, bara elever till rika föräldrar har möjlighet att gå på armbrytargymnasiet.

 

-Det är den lilla smolten i glädjebägaren, armbrytargymnasiet ÄR EN JÄTTE HIT!


-Ökar intresset ytterligare kommer vi tvingas till hårda intagningsprov.......

/Slavdrivarn

 

(OBS! Smärta är en känsla, känslor lämnar vi hemma!)

 

==========

2008-01-25

==========

 

Att vara tränare på armbrytargymnasiet !

- Första tanken är väl att det måste vara världens bästa jobb !

Tänk att få lön för något man ändå skulle kunna ha gjort gratis…..Men helt lycklig och nöjd är jag inte, jag springer inte omkring eforisk med ett leende hela dagarna….

- Mina krav stämmer inte överens med elevernas inställning, jag vill ha 100% seriositet och 100% hjärta i all träning…..När då eleverna nöjer sig med 50% kommer konfliktsituationer på löpande band.

Det verkar som om dagens ungdomar inte ger sig tillräckligt med tid för att lyckas, blir man inte bra (läs tokstark) efter tre månaders träning ger man upp och slutar med armbrytning och börjar spela innebandy med lärarna på kvällarna i stället…….

Hitintills i år har fyra elever slutat på specialidrott armbrytning, ifjol hade vi två avhopp. När man intervjuar dessa elever om varför man hoppar av en 300 p. utbildning efter en termin svarar dom ”Ja vet int´…eller det blev för jobbigt”……Men man undrar vad dom förväntat sig av kursen när dom sökte……..??? Trodde dom att efter ett par ryzzträningar och lite flumgull nere på klubben, så skulle dom ha en vacker kropp och guld på alla tävlingar…… Var kommer denna naiva blåögdhet ifrån. Det är samma ungdomar som söker skogsplantering på sommaren därför att dom hört att man kan tjäna 1000:- per dag….När dom sedan fattar att det är rakt ackord och 0:32 per planta och att dom knappt tjänat 100:- första dan, blir dom ledsna och hoppar av, istället för att som sina kompisar bita ihop och höja tempot…..

- Är det denna typ av ungdomar som faller för frestelsen att dopa sig, eller kommer denna form av mänsklighet alltid att ge upp inom alla områden dom provar på, där det krävs lite jävlar anamma. Jag undrar om detta är ett nytt fenomen eller har dessa alltid funnits….
- Ska jag som tränare anpassa träningen för att behålla dessa ungdomar eller ska man se det som en fördel att dom slutar.
- Jag undrar om jag ställer för hårda krav på mina elever eller om man ska behålla kraven och glädjas åt de få som pallar.

När jag började som tränare på Luspens specidrott IVARM sa Björn Ferry (som själv gått på ett idrottsgymnasium) att vi skulle lägga oss på så pass tuff nivå att det lönade sig att söka specialidrott på Luspen….Hitintills har vi lyckats och skapat positiva resultat ute på tävlingar. Armbrytare från Luspen gymnasiet har snabbt nått viss status inom armbrytar Sverige……….
Men vad händer nästa år när dagens tredjeklassare gått ut (dom har trots allt haft en hel del framgångar) kan killar och tjejer som nu går i 1:an eller 2:an kliva fram, eller har dom under åren hamnat i skuggan och förblir där.
Ska redan nu focus och tränar satsningen läggas på ettor, tvåor eller ska jag hoppas på att
”framgångar föder framgångar” och låta stjärnorna styra träningen..

- Ja problemet är att jag är ensam om att fatta sådana kanske avgörande beslut…
- Kanske är det så att hur än jag gör så kommer talangerna att blomma och ogräsen att vissna bort..
- Är det slumpen som avgör om vi får någon fler världsmästare från Luspen efter Heidi.
- Eller kommer det att födas en tanke runt om i armbrytar Sverige att ska man bli bäst ska man söka specialidrott på Luspen.
Kanske blir framgångarna sådana att vi blir två tränare inom armsport, samt att mer pengar skakas fram så vi kan fara på både tävlingar och läger, eller få råd att hyra träningsledare under några helger…Tänk en helg med Andreas Rundström eller en rysk tränare från Moskva…..
Ja pengar styr tyvärr hela vår framtid…

- Mitt jobb är ingen dans på rosor men jävligt intressant och skojigt…
- Det är trots allt fränt att träna Sveriges roligaste och kanske starkaste armbrytare.
- Varje morgon längtar jag till jobbet
- Jag kommer att sakna alla elever som går ut med 300p. specialidrott armbrytning.

Ska man bli bäst är hä Luspen som gäll: Leif

 

==========

2007-06-08

==========

 

Sommar uppehåll!

- Nu har vi haft vår sista träning/teoriträff med specialidrottarna under skoltid….
- Nu vill jag att ni sköter sommarträningen! (kom inte tillbaka som vrak)

Leif Larsson styrkeinstruktör på Bosön. Betonar vikten av långsiktigt tänkande när det gäller att bygga upp styrkan i kroppen. (vila är bra, men träning är allt).

Han rekommenderar följande för muskeltillväxt:
- kroppsrelaterad belastning.
- Antal repetitioner 6-12
- Varierande övningar, fria vikter eller maskiner.

Nedan följer en liten styrketräningsguide, baserad på forskningsresultat av fysiologen Poliqvin…

Maximalstyrka: Ökningen i maxstyrka kommer av ett förbättrat nerv-muskelsamspel. Denna träning ger en begränsad muskeltillväxt.(ni håller vikten).

- 100 % av maximal styrka = 1 rep.
- 94 % av maximal styrka = 2 rep.
- 90 % av maximal styrka = 3 rep.
- 88 % av maximal styrka = 4 rep.
- 86 % av maximal styrka = 5 rep.

 

Muskeltillväxt: (kroppsbyggarmetoden) = byte av viktklass…

- 83 % av maximal styrka = 6 rep.
- 80 % av maximal styrka = 7 rep.
- 78 % av maximal styrka = 8 rep.
- 76 % av maximal styrka = 9 rep.
- 74 % av maximal styrka = 10 rep.
- 72 % av maximal styrka = 11 rep.
- 70 % av maximal styrka = 12 rep.

 

Leif Andersson tränare på Luspen Gymnasiet Armsport.
(styrka är bra men acceleration är allt)
Snabbstyrka får ni om ni tränar med skit tunga vikter.

Sköt om er och ha ett trevligt toktungt skönt sommarlov.

Jag ställer följande sommarkrav:

- Areoba krav: Ni skall ligga nära värden för maximal syreupptagningsförmåga…
- Anaeroba krav: Ni skall ha stor förmåga att producera, tåla och eliminera laktat (mjölksyra)
- Styrke krav: Öka maxstyrkan, uthållighets-styrkan och explosiv-styrkan….
- Rörlighetskrav krav: Ni skall skaffa er en muskulär smidighet-förmåga att kunna närma sig ett ytterläge i olika ställningar exempelvis gå ner i spagat. Men också en rörelsesmidighet som handlar om att kunna ändra position och förflytta kroppen effektivt under rörelse….
- Tekniska krav: Här menas helt enkelt att ni skall behärska den teknik som anses funktionell…
- Krav på snabbhet: Här krävs och innefattas en rad egenskaper som bland annat reaktionssnabbhet, accelerationsförmåga och max-fart…
- Krav på smärttålighet: Ni skall kunna utstå fysisk smärta i tävlingssituationer eller vid träningar…
- Krav på stategiskt tänkande: Här åsyftas behovet av att ni har behov av ett stategiskt tänkande, dvs. att tänka i flera led framåt, samt att med olika taktiska grepp kunna förändra en matchbild……..

 

Med vänlig hälsning//Slavdrivarn´ N´Leif Hårdråde Andersson

 

==========

2007-05-23

==========

 

Tänk om man visste, för femton år sedan när StorumansArmbrytar klubb bildades i vårt kök en varm försommar kväll.
- Att jag Leif Andersson skulle få gå fram på ett SM och mottaga pris som BÄSTA TRÄNARE….

Det var stort, det är STORT….Jag blev rörd över att lång och trogen tjänst värdesätts (inte bara i Storuman) att jag dessutom fick stående ovationer från eleverna på Luspen Specialidrott, var oerhört gripande…..Det var svårt att efter det bli den sura elaka Slavdrivargubben när vi kom hem och återupptog träningen…..

- Men har man fått pris som Sveriges bäste tränare, måste man ju vara professionell.
- Det var bara att börja jobba som förut…….

Gorma-svära-Berömma-peppa-tjata-gnälla-klaga-pressa-Berömma-plåga-jaga-berömma-Jatka

- Att eleverna gått framåt i sin idrott samt styrkemässigt är det inget snack om, det är en grupp vältränade atleter man numera umgås med ”dom är starka som SATAN” på gott och ont.......

Träningen i går kväll var ett exempel på problemet med att få för starka elever………
Blondi Ryggen Näsström och Ivan Drago Hellström, tog bara helt sonika tag i mig och trots att jag vilt protesterade och slogs med ett hantelskaft…..Bar dom mig resolut in i duschen och skruvade på kallt vatten…..Dom tyckte säkert att jag behövde coolas ner….

- Jag ville ju bara att dom skulle köra några tunga reps till innan de avslutande boxningsmatcherna som vi brukar avsluta Onsdags träningarna med.
- Dom ville börja boxas….Tyckte väl att två timmars hårt skivstångshävande räckte….

Sedan jag blivit lätt avcoolad tog ”Blondi Med Ryggen” mig i famnen och bar mig som ett barn ner till ”boxningsringen”…..Tog av min tröja, satte på mig sparringhjälm och hanskar sen tvingade han mig att gå en rond mot honom………
Han hade säkert jävligt roligt när han puckla på mig i tre minuter (det var trettio år sen jag gick en rond) Alla som provat vet hur jobbigt det är…….
Jag försvarade mig desperat och trodde att hjärtat skulle stanna av hans tunga kroppsslag….
Så efter cirka tjugo sekunders dödsångest sänkte jag garden och beslöt att ta resten med huvudet. Det är trots allt det hårdaste på min gubbkropp…..”Det gick bra”….Kände mig bara lätt yr och med en antydan till huvudvärk och lite känningar i halsmusklerna efteråt eftersom huvudet hotade att lämna kroppen några gånger……….Men det var det värt när jag ur dimmorna hörde ”Ivan Dragos” mörka stämma….”Det klara du bra gubbe”…

Han gav mig lov att avsluta träningen och gå till duschen och sedan fixa kaffe till atleterna som ”bara” skulle köra några tunga pass mot sandsäcken och varandra…….

- Kvällen avslutades med kaffe och sedvanligt eftersnack till 22 00

Jag satt och myste för i morgon 8 40-11 00 kör vi ”Ryssträning” då får jag min hämnd på ”Blondi Med Ryggen” och ”Ivan Drago”…….Dom kommer att få lida….lita på det.

- Vi har otroligt skoj på våra träningar. Det är ett givande och tagande.Det som inte dödar det härdar……Men jag ser fram emot att få börja med nybörjare i höst…….

 

==========

2007-04-17

==========

Starten blir avgörande

Det känns att SM närmar sig…..Bara tre veckor kvar…..
Denna vecka blir den sista veckan med tung träning sedan följer två veckor
Med ”toppning” det kommer att innebära starter ”klippträning”, löpning samt
Styrkegymnastik….
Dom flesta i klubben börjar nu känna sig jävligt slitna, men taggade inför SM i Vimmerby.
Låååångt ner i söder går norrlands viktigaste SM…….
-Bussen är fixad alla 44 platser bokade, respengar är hopsamlade….
Spänningen stiger…..Alla pratar om sina respektive ”farliga motståndare”.
Vikten är under kontroll hos de flesta men några kommer att tvingas till extra hård löpträning
för att deffa kroppen ett par kilo, att banta är förbjudet inom klubben…

Styrkan tror jag vi har men svagheten hos oss norrlänska brytare är startsnabbhet och klipp..
-Detta MÅSTE finslipas…..TRÄNAS, TRÄNAS och åter tränas till förbannelse….
Ska våra brytare ha en liten möjlighet att nå landslagsplats, måste vi lära oss att gå och inte vänta på att lyckas fånga upp motståndaren .Detta kanske funkar här uppe bland sega långsamma brytare som vi möter på våra norrlänska tävlingar…

Men vi kommer inte att lyckas fånga upp de SUPERSNABBA motståndare vi kommer att möta från andra ”hungriga” klubbar i Sverige….Komihåg att alla på SM vill vinna, det gäller landslagsplatser till EM och VM…

Detta SM blir norrlands viktigaste genom tiderna, ja rent historiskt, eftersom det dels är det första SM där Armbrytargymnasiets elever deltar…Men framförallt för att EM går på hemmaplan…Det vore skoj att bryta i landslaget i Lycksele på Tannbergshallen i Lappland..

Med vänlig hälsning : En taggad GrandMaster som bara fruktar att brorsan och gubben från Skåne kommer att ”sabba” mina EM-planer…UCH det kanske finns fler……….Vi möts i Vimmerby ”Rå styrka och ära”………..En´Leif

 

==========

2007-02-28

==========

 

Brottarläger Karungi. 24-25 februari.
Historia har skrivits i helgen när Sveriges första gemensamma träningsläger för brottare och armbrytare har genomförts. Fem stenhårda pass har vi armbrytare bjudits på där vi fått lära, prova på och se hur brottare tränar. Vi från Armsport har även vi demonstrerat våra specifika träningsmetoder. Utbytet har alltså varit ömsesidigt.

 

    13 armbrytare från Luspen Armsport Gymnasium samt 2 ledare har fått se att vi har många gemensamma träningsmetoder. Det har verkligen var ett givande och tagande från båda sidor. Vi har stortrivts tillsammans med brottarna och alla armbrytare är överens om att detta måste ske fler gånger.

 

    Vi känner att vi har kommit ”hem” till rätt förbund, att samarbeta med brottarförbundet är en riktig ”brottarhit”. Armbrytarna har sprattlat, slitit och kastats omkring på mattorna i ett rasande hårt tempo. Men alla är glada och känner att detta tempo och denna hårdhet behöver vi. Redan nu, innan utvärderingen är utförd, så inser vi att detta samarbete är något vi måste utveckla och hålla kvar vid.

 

    Det finaste och det som värmer oss armsportare är att vi har fått spontant beröm och erkännande från brottarna. Vi armsportare vill tacka alla brottare, ledare samt otroligt duktiga ”brottarföräldrar” för denna lärorika och framförallt underhållande helg.

Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete och utbyte av erfarenheter med brottarna.

 

 

n´Leif

 

==========
2006-11-15
==========

Att bli en bra armbrytare !

En liten episod från VM i Manchester

  

- Han går på Luspens armbrytar gymnasium.
- Han är svensk juniormästare.
- Han har ett nordiskt brons.
- Han har stora förhoppningar inför VM minst poängplats är hans mål.
- Efter tolv veckors seriösa förberedelse och stenhård träning är han redo.

Men….på VM räcker det inte…..han blir sist.
Chocken är enorm, hur kunde detta hända. Tvivlet på sin egen förmåga infinner sig genast.
Valet mellan att fortsätta kämpa, eller bara ge upp och åka hem känns självklar….
- Han vill hem…
- Han ger upp, han vill sluta..
- Han kryper ihop i ett hörn och sitter i förtvivlan och tycker synd om sig själv.
- Aldrig mer vågar han se en svensk i ögonen.. Han känner sig som en svikare.

Det är nu den första timmen efter förlusterna, som hans öde inom sporten avgörs.
Han ligger bildligt talat utslagen raklång på rygg i gruset, allt känns hopplöst, nattsvart, stjärnor dansar framför de fuktiga ögonen, förnedringen känns total.

Jag tror jag vet hur han känner sig , men vet inte vad jag som tränare ska säga.
Uttryck typ ”bryt ihop och kom igen” känns inte speciellt passande. Tröst typ ”han var ju kazak och den andra ryss…” duger inte heller, det vet jag.
Men något måste jag ju säga till denna vältränade yngling, som nu mest liknar en urvriden, upphängd och nersläppt skurtrasa.

Fan flyger i mig och jag blir stenhård….Stegar fram till honom där han står och dricker vatten, med tomt stirrande ögon.
Tävlingarna fortsätter framme vid podiet. Jag får ögonkontakt med honom och han skakar bara sakta på huvudet med en olycklig uppsyn…
- Jag säger med hård röst. ”Nu har du bara två val….Ligg kvar i skiten eller res dig och satsa på armbrytning”
- Han svarar utan en sekunds tvekan och med norrlänsk övertygelse
- ” Nu jävlar ska ja börj o träna”

Hans svar betyder att Sverige nu har en ny toppbrytare…..

- Finsk sisu eller svensk jävlaranamma är vad som behövs för att ta sig upp ur hopplöshetens djupa brunn….

 

Hälsningar från världens näst, näst starkaste gubbe…Leif Andersson

 

==========
2006-10-17
==========

  

- Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas människor som vägrar att ge upp…..
- Frågan är om gammlingar som idrottar är patetiska eller bara gör sig löjliga. Ska man inte inse att det är passe´att tävla efter 40

 


- Jag har tränat hela mitt liv….Men i yngre år mest på skoj och för ”utseendet” det var först efter 38 års ålder som jag började träna seriöst och tävla…..Min inställning till träning och idrott har gått i motsatt riktning till vad som borde anses vara ”normalt”.
- Första gången jag såg en master tävling var på VM -94….Det var feta glada gubbar som skrattande bröt arm, dom tog inte ens av sig domartröjorna  inför sina matcher. Den tävlingen upplevde jag som töntig och patetisk och hade inga planer på att själv börja tävla i master.
- Det dröjde till SM 2000 i Storuman som jag och andra insåg att master var en seriös klass…Jag anser och rätta mig om jag har fel att det i Sverige berodde på Veiko Korkiakoski han är så långt från de feta glada föredettingarna -94 som man kan komma…Alla unga som gamla som mött Veiko vet att han är seriös i sin sportsutövning, han visar samma respekt mot alla när han tävlar. Han kommer alltid väl förberedd och ”deffad” till tävlingar. Han laddar och är ett monster som motståndare oavsett om motståndaren är 25 eller 52. Med sin tröja från ”Beppos Gym” jag undrar om gymet fattar vilken PR han skulle kunna ge dem. Det är sådana som Veiko som lyft svensk standard inom master, vi ligger alltid långt framme när det gäller EM, VM. Betänk då att vi även har Remez i master (han har dock inte än börjat tävla i denna klass eftersom han tillhör världseliten i alla kategorier). Övriga världen har en annan legend. En gubbe med utstrålning och kunnande en som ingen skulle kalla töntig. Jag tänker på kanadensaren den legendariske Dave Hicks….Jag har mött honom och han varken log eller tog matchen på lek. (jag blev brutalt dunkad) Borta var den leende sympatiske man som brukar hälsa mig med. ”Hallo mr. Andersson”


- Frågan var ska masterklasserna vara kvar?
- Kan man vara stolt medlem i landslaget med en plats i master?
- Jag tror att alla klubbar skulle ha minst ett par Mastergubbar eller tanter…
- Var är ni?...Gå ner till klubben…!!..
- Alltid har vi något att lära ut !
- Vi får inte vara så fixerade vid att vinna mot alla på träningarna.
- Vi kan visa skillnad på träning och tävling.
- Vi ska bjuda på lite ”förnedring” vid träning….
- Men ALDRIG vid tävling…
- Det största problemet med att vara master nere på klubben är att alla vill bryta ut dig
- Unga ser det som en stor merit och har det som första mål…
- Det är svårt att lära sig inse att unga blir bättre o bättre medan vi får nöja oss med att inte alltför snabbt bli sämre och sämre.
- På så vis hjälper vi varandra att höja standarden på samtliga i klubben.


- Jag hoppas att jag och fler gamla brytare bjuder nästa generation på känslan att ta en ”legend”
- Talesättet” att man ska sluta på topp” tror jag inte hjälper vår sport.
- Även psykisk smärta är vekhet som lämnar kroppen.

 

Bryt och må snart åker jag på VM // Leffe

 

==========
2005-12-07
==========
Hej igen! Förra gången började jag skriva om varför man vill tävla i armbrytning och vad det var för typ av människa som väljer armsport. Ni som läste mitt förra inlägg minns att jag skrev om den tokstarke bänkpressaren som slutade bryta arm.

Nu tänker jag ta upp andra vältränade super tjejer/killar, som kommer ner till klubben för att bli armbrytare. Har dom inte lyckats bli bäst första träningen ger dom upp. Dom tränar och tävlar i fotboll, hockey eller skidor dvs. sporter där eventuella motgångar kan skyllas på väder, skor, domare, klubbor, eller annan utrustning, valla , tränare, snö, regn, mm. I dessa idrotter kan man tävla mot sina egna tider eller resultat. I en kampsport typ armbrytning/brottning är man ensam vid bordet eller mattan med en motståndare man måste besegra. Att bli tvåa i en kampsport är inte lika roligt. Kampsportare måste därför utöver talang och styrka ha en stark självkänsla och ett brinnande intresse, eftersom det inte finns något att skylla en förlust på. ( även om man gör ett halvhjärtat försök att skylla på domarn)
En tävling som man förberett med hård träning ett halvår kan vara över på en sekund.

Många stora talanger har passerat våran klubb genom åren, men nästan ingen har orkat fortsätta när motgångarna och förlusterna kommer. Då litar dom bara till sin talang och orkar inte underkasta sig den stenhårda träning det innebär att ligga i svensk elit eller högre. Dom orkar inte ge sig den tid som krävs för att komma tillbaka. På grund av sina egna höga krav eller omgivningens besvikelse bestämmer dom sig för att börja spela innebandy.

Nej dom som kommit längst i klubben är dom som börjat bryta för att det är skoj och för den goda kamratskap som finns inom alla kampsporter ( konstigt nog ). Kamratskapet samt intresset har inneburit att dom lärt sig kämpa.- Med träning, med tekniker, med sig själva, att utstå smärta, att ta kritik, att förbättra och förnya. Hela tiden med ett mål att så småningom nå sitt mål. Vinna.

Kontentan av mitt resonemang är att det finns inga genvägar även om man är tokstark eller talangfull. Bara hårt målmedveten träning, hårt arbete och uthållighet, även kallad tjurskalle samt förmåga att orka kämpa över den egna smärttröskeln, leder till framgång.

Man ska ha tandvärk i båda armarna efter varje träningspass. Oavsett vad andra tycker, kom ihåg ett gammalt ordspråk ”smärta är vekheten som lämnar kroppen”


N`Leif
som sökt tränarjobbet på Sveriges första armbrytargymnasie.


==========
2005-11-01
==========

Hej alla armfighters...

    Vi har nu avslutat en mycket givande träningshelg med förbundskapten Anders Karlsson och jag kan varmt rekommendera andra klubbar att försöka få Anders att ställa upp en helg. Vi hade lördagen schemalagd från 09.00-21.00, söndagen från 10. 00-15.00 och jag kan intyga att det inte var tråkigt en sekund.
    Helgchema kan ni få av Anders eller Lill-Andte. Anders kan verkligen ”peppa” och motivera ungdomar och nybörjare, även vi veteraner får oss en välförtjänt spark i arshlet som nytändning. Vi ska vara glada och stolta över att vi har en landslagskapten som verkligen är engagerad och som brinner för armsporten.
- Kort sagt n`Anders ä bra…

    - Jag känner mig stolt och hedrad över att få en egen spalt på Storuman Armsports hemsida. Vem hade trott detta när vi började som ett litet kompis gäng för länge, länge sedan.
    - Jag lovar att sköta det förtroende ni gett mig och det första inlägget handlar om grunderna och varför?

Varför blir vissa bra armbrytare?
    Under åren har jag sett och mött många armbrytare med skiftande träningsbakgrund från  vältränade till blekfeta mjuka datanördar. Den första tanken är att den första kategorin blir bra armbrytare. Man tänker ju att dom är vana vid hård träning och smärta, men det är inte alltid så. Armbrytning är en kampsport och armbrytare har mycket gemensamt med brottning och boxning. Jag har märkt att den vältränade nybörjaren startar sin armbrytarträning på klubben med att försöka bryta ut så många som möjligt och blir sur om han/hon ”förlorar” mot en rutinerad men kanske lättare brytare. Istället för att lära sig teknik att kunna utnyttja sin styrka, använda hela kroppen samt träna koordination så att fingrar, hand, handled, underarm, överarm, skuldra, rygg, ben, fot och tår används samtidigt i en harmonisk svepande ”topproll”.
    De blir tjuriga och ökar på träningen på gymet, dom hoppar över teknikträningarna på klubben och kommer ner till armbrytar klubben varannan månad, för att testa sin styrka.
    Visst går dom framåt i sin utveckling men inte så mycket som dom förväntat sig. Det är nu man får höra det klassiska utropet i lokalen. ”För fan ja bänka ju 120 pannor hur kan den där lilla fjanten ta mig” och så slutar en stor talang i armbrytning för att i stället satsa på innebandy…….

Jag kommer tillbaka var så säker!

n`Leif

umluspen.gif
linjalen.gif
oew.gif
vm_data.gif
backup.gif
rena_vinnare.gif